Flygdagen
Dagen kickade igång redan tjugo över fem för vi skulle åka tjugofem minuter senare. Det är inte min grej att ta lång tid på mig längre, jag vet inte riktigt hur det hände för förut behövde jag dryga timmen. Ja, men skitsamma, varför rabblar jag på om det för? Hur som, härom veckan insåg vi att jag och Andrea (Oscars syrra) skulle med samma flyg till London. Vad tusan är oddsen för det!? Hennes destination var Australien där hon bor sen ett tag tillbaka. Så jag åkte med henne och Oscars föräldrar till flygplatsen och järnspikar vad skönt det var med sällskap på flyget. Jag är så nojig numera med att flyga och härja så varje gång jag kände oron så sa Andrea "Det här är normalt, ingen fara Ida! Så länge inga lampor blinkar så är det lugnt" och det är vad jag tänkte på när jag åkte själv på nästa flyg. På planet mot Philadelphia sov jag ungefär fyra av sammanlagt åtta timmar så det gick fort att flyga. Kom till flygplatsen och möttes av Erin och Josh, då blev det kramkalas och sånt trams följt av hemresa hem hit till Coatesville.
Hade tre säten för mig själv = jag låg ned hela vägen = sjukt nice!
Här är töntiga jag (med min nackkudde) som skyndade mig med att ta kort på mig själv för jag inte ville verka just töntig 
Philadelphia från luften
Efter att middagen, som jag fick välja (mexican), så bytte jag om och fick skjuts till Exton för att hänga med Lennart. Vad jag saknat henne. Helt galet. Det var precis som vanligt att träffa henne, vi gick i några affärer (jag köpte ett par örhängen.. hehe), åkte till Target och sedan Starbucks. Och pratade såklart. Pratade, pratade, pratade. Vi ska troligtvis ses idag också. Så sjukt soft att kunna hänga!!
Jag somnade vid elva igår och vaknade först klockan fem, kämpade för att somna om och vaknade klockan sex igen. Hell no, tänkte jag, och krigade för att somna om till åtta. Hehe. Nu är jag riktigt utvilad och ska duscha bort all flygplanslukt. Ligger fortfarande på soffan i min sovtröja (hint, hint), äter yoghurt och vindruvor och kollar tv.
